{{next.header}}
Resan hade initierats av att en sovjetisk hög politiker från jordbruksministeriet hade inbjudits till Jägersro och Lunden. Kan inte hitta honom, tror han hette Netchiporenko – men det var stor omsättning på sådana mutgubbar vid den här tiden.
Potemkintrappan i Odessa.
Detta skulle återgäldas och med Hugo Åberg, högste man i svensk travsport och på Jägersro, i spetsen företogs denna resa i absolut högsommarväder i juli. Mest styrelsefolk Sture Perulf, Kjell ”Silla-Kjell” Nilsson, Tore Johnsson, Knut Alwrud, Calle Holmgren, några med respektive, bl a och så lilla jag som var yngst, fick dela rum med en trist äldre herre från Arbetet som jag inte minns namnet på. Nu finns varken han eller Arbetet längre…
Knut Alwrud i Odessa.
Första anhalten var Moskva med inkvartering i jättelika Hotel Rossija vid Röda Torget, inte helt färdigbyggt, som då var världens största hotell med 3.200 rum. Revs för övrigt 2006 med ytterligt dåligt rykte…
”Nyckelpigor”, som hade rumsnycklarna satt och hade stenkoll på varje våning. Sura madamer som man inte lekte med… Trist mat, dålig betjäning ville få oss att äta Beluga-rom på torrt frukostbröd.
Men det blev en kväll på Bolsjojteatern (Tjajkovskis Svansjön) som vägde upp det mesta och defilering, sedan vi som VIP-gäster brutit kön, förbi vaxgubben Lenin i mausoleet på Röda Torget. Självfallet även ett besök på travbanan i Moskva, den fantastiska Hippodromen där man tävlat sedan 1834. Pietetsfullt återuppbyggd efter en brand 1951.
…och så, förstås ett av Moskvas jättelika statsstuterier i 40-gradig värme under en uppbyggd markis bland hundratalet hästar och uppvisning i Trojka-körning. Endast ståplatser under markisen, torrt tilltugg men öl och vodka i stora dricksglas en masse och så ”dodna”, det var oartigt att inte tömma i ett drag… Varmt, övermåttan varmt!
Orloffhäst visas upp.
En låååång tågresa till Odessa, runt 150 mil, tog nästan ett dygn, inte sovvagn utan liggvagn. Ganska obekvämt men vi fick i alla fall träffa ryssar utan att vara övervakade. Ett besök på travbanan i Odessa där det kördes en rysk-svensk-dansk ”landskamp” med några av de kuskar/styrelsemedlemmar som fanns med. Knut Alwrud, Skånska Travamatörklubbens starke man deltog bl a men om jag minns rätt var det två danskar som var först. Ett bad i Svarta Havet - privat strand förstås! - hanns det också med.
Vi skulle med en kryssningsbåt från Odessa. Dit tog vi oss via världskända Potemkin-trappan. 192 trappsteg (neråt som tur var), trappan döpt efter Sergei Eisensteins film från 1925, ”Pansarkryssaren Potemkin” där tsarstyrkor efter myteri utkämpade en fiktivt (inte i verkligheten) blodig massaker med kaukasier. Trappan har nu återtagit sitt gamla namn Primorskij-trappan. Ser i en optisk synvilla mycket längre ut nerifrån eftersom inlagda små platåer inte syns uppifrån. Om nu Putin har skonat trappan i dessa dagar?
Härlig vy på Moskva Statsstuteri.
Båten, ett ryskt krigskap från Tyskland i andra världskriget, med strikt klassinledning mellan däcken, tog oss till Krim och den utsträckta staden Sotji där i bergen vinter-OS hölls 2014. Vi lade till vid en cementanläggning, där dock Jägersrosekreteraren Calle Holmgrens fru Kerstin och jag föredrog att stanna på båten för att utnyttja den lilla swimmingpool som fanns. Vad vi inte visste var att man i högtalarna på ryska varnat för att bada under hamnvistelsen på grund av att luften innehöll vissa nedfallande sediment. Gissa om vi blev magsjuka!
Utebankett på Moskva Statsstuteri.
Vilket inte var någon höjdare när vi några dagar senare skulle ta oss från Pjatigorsk, rysk kurort vid foten av den kaukasiska bergskedjan, där vi förevisades Orloff-hästar i långa banor av stolta uppfödare. Flyg från den internationella flygplatsen i Mineradnye Vody tillbaka till Moskva där planet i den 40-gradiga värmen var sex timmar försenat. För en magsjuk skribent fanns det bara ståtoaletter på flygplatsen. Tänk själv… Och när piloten på det icke helt nya Aeroflotplanet tydligen försökte flyga in tiden hade han lite för bråttom att komma ner och landa i Moskva och fick snabbt dra upp planet och försöka en gång till. Med mera lyckat resultat.
Uppvisning i trojkakörning.
Man ville gärna hem efter en sådan tur men eftersom SAS var fullbelagt blev det jag som yngste (och i dag ännu levande) deltagare som fick vänta ett par dagar extra i Moskva med bl a ett cirkusbesök där en björn slet sig och tog sig ut i publiken, dock icke i min närhet.
En utflykt där i alla fall vissa minnen fortfarande sitter kvar. Såna travresor görs inte längre…
Bildtext översta bilden: En öl på Svarta Havet sitter skönt för Knut Alwrud och Tore Johnsson.
Text och foto: PETER KASTENSSON