{{next.header}}
Han är inte på samma nivå som bröderna Djuse – ännu.
Simon har gjort kometkarriär i år. När detta skrivs har han vunnit 21 lopp på 83 starter, hemma på Jägersro har det blivit tio segrar på 28 starter.
– Jag har fått lite bättre självförtroende, lite mer respekt i löpen. När du vunnit en del kan du också chansa lite mer. Du har ändå lite förtroendekapital kvar, även om du kör bort en häst.
Simon blev först känd som Sveriges yngsta uppfödare, han syntes i reklam på Jägersro och var tidigt bestämd med att trav var något han skulle syssla med resten av livet.
Men då som kusk och tränare – inte som uppfödare.
– Det är väl två år sedan som jag bytte inriktning och då sålde vi också våra fölston. Det blev helt enkelt för mycket. Först jobb [idag jobbar han för Christoffer Eriksson] och när arbetsdagen var slut skulle jag ta hand om de egna hästarna.
Nu är han ledig när han jobbat färdigt, om han inte ska iväg och tävla. Och det ger en annan frihet.
– Om jag vill gå ut och äta en kväll, då finns den möjligheten.
Kusken Simon Helm ser ut att trivas. Han sitter helt enkelt bekvämt i vagnen, han hetsar inte upp sig i onödan – och för er som inte visste det så kan vi avslöja att han är en ruskig vinnarskalle.
– Usch, ja. Det har blivit bättre, men jag är inte lätt att tas med om det gått dåligt. Som liten, när vi spelade spel, kunde jag göra vad som helst för att vinna. Men jag tror att det är en viktig drivkraft för att bli bra, du måste verkligen hata att förlora.
Inför den här säsongen satte Simon också upp tre tydliga mål.
# Han skulle bli lärlingschampion på Jägersro.
# Han skulle köra på V75.
# Han skulle köra in en miljon kronor.
Idag leder han lärlingsligan på Jägersro, en seger före Tyler Mifsud. Han har kört V75 och bland annat varit tvåa i ungdoms–SM med Power Lane och han har kört in drygt 900 000 kronor.
– Det känns rätt bra.
Men räkna inte med att se honom så många gånger till i år. Han tänkte hålla sig under 100 starter, då öppnar så många lopp för honom under 2022. Och nu när Jägersro nu arrangerar V75 så är han inte ens på plats.
–Nej, jag är avstängd. Så jag är ute på gården och jobbar.
En del av förklaringen till hans utveckling hänger givetvis samma med att han fått fina chanser av sin arbetsgivare Christoffer Eriksson. Precis som Christoffer fick av Tomas Malmqvist en gång i tiden.
– Han är lugn och fin som kusk, har en bra körhand, berömmer Christoffer. Sen är det ju viktigt att han får chansen att köra för att få rutin. Jag brukar också ge mina anställda chansen att köra.
Christoffer kombinerar som bekant tränar– och kuskjobbet idag. Och det är så Simon Helm ser sig själv i en framtid.
– Säg om tio år. Jag har som plan att vara egen tränare och kusk om tio år, men innan dess vill jag jobba hos lite olika tränare. Ett par år hos varje.
Vad lockar mest då?
– Egentligen är det nog att träna, att se hästarna utvecklas. Kuskdelen är också rolig, då kommer tävlingsdjävulen fram.
Till sist bara en liten, rolig, detalj. Vik frågade Simon om vilken som var den bästa häst han kört. Efter lite funderande svarade han Poet Broline, men undrade sedan om han fick räkna de han kört i jobb också.
Det fick han.
– Då är det Ecurie D.
Wow!
– Äh, jag blev nästan lite besviken. Det kändes som en helt vanlig brun häst…