{{next.header}}
Samtalet svängde snabbt mellan barfotahästar, foder – både för ryttare/kusk och häst – favorithästar och skillnader/likheter mellan trav och hoppning.
– Det är ju inte någon tvekan, All In kommer alltid att betyda oerhört mycket för mig, sa den nyblivna världsettan Peder Fredricson. Den hästen har allt, om jag går en bana med en vanlig häst funderar jag på hur det ska bli. Men All In är så elastisk, har sånt register att jag inte behöver fundera.
– För min del kommer Viking Kronos att vara den viktigaste så länge jag lever. Det går inte att övervärdera vad han betytt för mig, för min familj – ja, för hela den svenska travsporten, kontrade Kolgjini.
En intressant del av samtalet handlade givetvis om hästar utan skor. Peder blev ju banbrytande när han red All In utan skor.
– Det började egentligen när jag hade några hästar som var skadade. Jag hade dragit av skorna och red dem barfota, plötsligt kände jag något, sa Peder och utvecklade.
– De kände av underlaget bättre, hovarna stärktes. Sen vill jag inte ta för stora ord i min mun, jag är nybörjare när det gäller barfota. Men visst blev de snabbare.
Kolgjini hade samma erfarenhet, svikten blev bättre och hästarna sprang helt enkelt lite fortare.
Men kanske intressantast var deras samsyn på att leda utvecklingen.
– Från början av din karriär finns det många att fråga, ju högre upp på berget du kommer desto färre finns det att fråga, sa Peder och Kolgjini svarade:
– Jag minns när du ringde mig för att diskutera foderstater. Dina hästar hade inte gått bra och då ringde du mig för att diskutera hur jag fodrade.
– Jag funderade vem jag kunde ringa och du var ju framgångsrik, minns Peder. Och vi hade ett långt och bra snack. Vi får förresten ta ett snack efter det här, jag har hört att ni travtränare har stråfoder med lägre proteinhalt. Det är jag intresserad av.
Och sen enades de två om just viljan att hitta något nytt, utveckla och leda sin sport kan vara hemligheten till att nå toppen.
Nu kan sånt förstås en del experiment och försök gå fel?
– Allt behöver inte bli rätt, men det behöver jag inte fundera på nu. Jag är ju världsetta, skämtade Peder.
Och där fick han eftermiddagens största skratt.
Att seden de två – och Christian Olsson - fick stående applåder efter 90 minuters snack visade bara hur publiken uppskattade två av Sveriges största hästsportprofiler.