{{next.header}}
För oss i söder började allt med att Bo William Takter efter att ha blivit champion på Mantorp 1977 och 1978 flyttade till Jägersro. Jag minns första gången jag pratade med Bo William inför flytten till Jägersro. ”Maten är god och skåningarna är trevliga. Men jag flyttar för att bli bäst, att bli champion”, sa Bo William.
Jag kan väl säga, att jag inte blev direkt övertygad om att han skulle få rätt. Men så fel jag – och flera med mig! – hade! Redan sitt andra hela år på Jägersro 1980 klev Bosse upp på segerpallen som vinnare med 57 ettor på banan. Han blev champion även 1983, åren däremellan var Johnny Takter champion liksom åren 1984, 1986 och 1989-1992.
När familjen Takter kom till Jägersro förändrades mycket. Inte sedan den store Birger Bengtssons tid kom ett namn att dominera på samma sätt i kusk- och tränarligorna.
Bo William Takter gav barfotakörningen ”ett ansikte” när han ryckte av alla skorna på Micko Fripé efter provstarten och sedan vann Svensk Travderby 1983, ett år då han på nytt blev champion på Jägersro. Det väckte stor uppmärksamhet och travförbundet var inne på att helt förbjuda barfotakörning! ”Trollkarlen från Jägersro” var ett epitet han fick, inte minst sedan han satt Micko Fripé i Derbyform efter kort tid hos honom. Likaså sedan han körde en 10-tid i träning med Moni Maker som 1998 tog vägen förbi Jägersro från Jimmy Takter i USA för att sedan vinna Elitloppet för Wally Hennessey.
Mikkeli-ajo i Finland (Busy Randy), Oslo Grand Prix och Copenhagen Cup (E.O.Brunn) och Danskt Mästerskap (Ellizar H.). Han tränade också Matiné till seger i Åbergs 1985 för Johnny Takter samt UET-uttagning i Paris (Rahatzait) var några av de största loppen där segrarna kom från Bo W Takters stall.
1984 flyttade han sin verksamhet till Tyskland. ”Jag var trött på Sverige och att bara få sämre sortens hästar att försöka göra om. Jag ville bevisa att jag också kunde träna unghästar. Men för unghästar fanns det ingen marknad i Sverige. Hästägarna tvingas föda travtränarna i väntan på att hästarna ska få lopp att starta i”, menade han.
Han fick stora framgångar med unghästar i Tyskland, vann bl a dubbelt i största tvååringsloppet Gold-Pokal. Av 15 tvååringar 1985 kom 12 till start och sju vann lopp. Han och storhästägaren och hoppryttaren Alwin Schockemöhle dominerade de tyska insatsloppen.
1988 drabbades Bo William av en svår olycka och låg medvetslös i 18 dygn och svävade mellan liv och död. Hans goda fysik räddade honom och han kämpade sig mot alla odds tillbaka i sulkyn och vann ”som rehabilitering” lopp i både Tyskland och på Jägersro, men följderna av olyckan kom ikapp honom och han fick avsluta sin aktiva karriär sommaren 2001. Bo William Takter vann sitt sista lopp med Serenity från Holger Bengtsson på Jägersro den 25 maj det här året.
Bosse kämpade och kämpade men kunde aldrig återvända som aktiv. Under senare år vårdades han kärleksfullt i hemmet av sin hustru Solveig. Ett av de sista besöken på Jägersro gjorde han tillsammans med sönerna Johnny och Jimmy 2016 i samband med att Takter Tribute instiftades till Derbydagen. Han kunde också senare signera den jättebild som sitter i totohallen från Derbysegern med Micko Fripé där Bosse pekar mot himlen och uttalar ”att någon däruppe måste gilla mig”.
Lutfi Kolgjini är en av många som i dag hyllar och uttalar sig varmt om Bo W Takter. Det gör han i Travronden där han också reagerar mot att Bosse i alla år nobbats bli invald i travets Hall of Fame, där Ludde själv välförtjänt kom med i år. ”Jag hade egentligen bestämt mig för att tacka nej till Hall of Fame på grund av att jag tycker att Bo William borde ha varit där för längesen. Jag tackade ja för grabbarnas skull. Bo William borde ha varit där långt före de flesta.”
Så rätt, Ludde, och en skam för ansvariga för Hall of Fame!
På Facebok skriver äldste sonen Johnny, som nu upprätthåller det travlegendariska namnet Takter tillsammans med lillebror Jimmy och dennes dotter Nancy i USA: "Kl 10 i dag somnade vår pappa, farfar och morfar Bo William in lugnt och stilla i hans och mammas hem. Jag är så tacksam över att ha fått vara hans "lilla grabb". En unik man, aldrig glömd. Älskar dig".
Vila i Frid, Bosse!
PETER KASTENSSON