{{next.header}}
Bo Örberg och Scorpion’s Madness skrällde i V75 på påskafton och är ute efter att göra om bedriften på lördag.
– Jag ser inte varför vi inte skulle kunna vinna det här också, säger den 65-årige Jägersroamatören. Med blott tre procent av spelet i ryggen körde Bo Örberg ut bakom sin femåring i V75 på Halmstad under påskdagen.
Men när loppet satte igång fanns det bara en häst på banan.
Ekipaget tryckte sig till spets och drog undan i jämnt, hårt tempo hela vägen.
En taktik som gjorde att favoriterna, som radat upp sig i andraspår aldrig kom i närheten.
För 65-årige Bo Örberg var det toppen på en 40-årig karriär inom travet. Hittills.
– Jag var galet hästintresserad som barn och fick åka med min far och en granne när de skulle till Jägersro och spela. Så en dag lyckades jag lura in mig på stallbacken och på den vägen är det. Jag fick min licens i början av 80-talet någon gång, berättar Örberg som varit b-tränare, eller amatör, i hela karriären.
– En tid hade jag en tanke att bli proffs, men det blev liksom aldrig av. Nu har jag släppt det för länge sedan, men jag har ändå försörjt mig på hästarna i väldigt många år.
Förutom de egna hästarna har det skett som hovslagare. Fast inte åt så många travare.
– Jag bor mellan Hörby och Sjöbo och här är det ridsporten som dominerar. Så det har mest blivit ridhästar som jag har skott genom åren. En del riktigt bra. Men de senaste åren har det gått ihop sig bättre ekonomiskt, det har gjort att jag kunnat skära ner på hovslagandet och ägnat mer tid åt mina egna hästar. Det är roligt. Och grädden på moset är att köra själv. Men en del hästar har inte gått lika bra när jag kört så då har jag använt andra kuskar.
Tio hästar står på träningslistan inklusive Jupiter Rodney, en 13-årig långskubbare som Örberg håller som sin bästa häst genom åren.
– Han var en riktig tuffing när han var som bäst och nådde nästan en miljon, men någon seger på V75 blev det aldrig. Hans mamma Judy Rodney var min första bra häst. Hon tävlade på V65 i början av 90-talet, men lyckades aldrig bli bättre än tvåa. Så segern i lördags var min första på V75 eller V65. Det tog 30 år från första försöket och jag måste säga att det är min roligaste seger.
Har du fått några reaktioner efteråt?
– Ja, faktiskt massor. Det är många gamla kunder som har hört av sig och grattat. Tydligen är det många bland ridfolket här som följer V75. Det är verkligen roligt.
Men Örberg nöjer sig inte med det. På lördag kommer ekipaget ut i V75 igen och nu plockar man fram en extraväxel då Scorpion’s Madness ska få tävla utan skor för första gången i karriären.
– Jag har väntat på att banorna ska bli bättre så att jag ska kunna köra barfota. Jag har en känsla av att det ska få honom att gå iväg bättre och minska risken att han slår ihop. De gånger han har galopperat har det berott på just det, hästen har blivit för ivrig och slagit ihop. Man vet aldrig hur det fungerar första gången, men att hovarna tål det vet jag säkert och hästen har så fin teknik att jag tycker att det borde fungera.
Har du testat barfota i träning någon gång?
– Nej, aldrig. Och jag kommer inte att testa i värmningen heller. Det får bli till loppet.
Var du lika överraskad som spelarna över segern senast?
– Nej, det kan jag inte säga. Jag visste att hästen var bra. Han har alltid varit bra. Han inledde med två raka segrar som tvååring, sedan fick han problem med sina hasor, det förstörde hela treåringssäsongen. Men efter att vi fick ordning på det så har han blivit allt bättre. Jag tycker alltid att han har varit något utöver det vanliga, generna har hamnat på rätt plats. Sedan kom vi till ledningen, det är där han löper ut bäst.
Hur har han tagit segerloppet?
– Jättebra. Han var pigg och glad i måndags morse och äter som han ska. Som häst är han ganska vild av sig, man kan inte ha honom i hagen mer än två dagar, då blir han tokig. Så vi kör honom varannan dag. Och han har varit lika fin som vanligt. Förhoppningen är att han ska vara ännu lite vassare på lördag.
Och taktiken blir densamma?
– Ja, det siktar jag på. Mycket avgörs från start om vi kan komma till ledningen. Gör vi det så kommer jag att köra likadant och dra en längd före klungan, jag upplever att hästen trivs bäst med det, han blir lite kaxigare då han får springa en bit före de andra.
Kan det bli en ny seger?
– Ja, varför inte? Det är bra hästar emot, men inte så hemskt mycket värre än senast. Dessutom hoppas jag att min häst ska vara ännu bättre. Jag tror att vi kan vinna igen.
Hur skulle det vara, att vinna V75 på hemma på Jägersro?
– Det skulle nog vara snäppet värre kan jag tänka mig. Att vinna två på raken och göra det på hemmabanan. Det vore häftigt, säger Bo Örberg.