I samband med årets första V75-dag på Jägersro med Arvid Stjernswärds Minne- som körts sedan 1948 – en liten återblick på året 1956 då loppet vanns av Topsey och Kalle Pettersson.

Topsey överraskade med att vinna Stjernswärds Minneslöpning igår på Jägersro. Här ses den segerrika trion: Bo Henricsson (ägare) Topsey och Kalle Pettersson (tränaren)

Egentligen var det meningen att lillebror Börje Pettersson som jobbade hos Kalle skulle kört men banan vållade vissa problem och Kalle bestämde att köra själv. Topsey ägdes av Stall Bo bakom vilket stod möbelhandlaren Bror Henricson i Malmö som själv körde Topsey till vinst i Amatörernas Grand Prix samma år på Jägersro.

Från vänster John Pettersson, Kalle Pettersson och Börje Pettersson.

Kalle Pettersson var den äldste av de tre bröder Pettersson av sex som kom att ägna sig åt travet. Kalle, som föddes 1919, inledde sin karriär redan som 13-åring då han började jobba i stallet hos danske Niels Sölberg som var champion på Jägersro 1923, 28, 29. Han kom från Charlottenlund i Köpenhamn och drog igång 1923 när totoförbudet äntligen upphävdes i Sverige. Kalle gifte sig med Margit och fick sönerna Bengt som gick i faders spår och Lars Olle som körde några amatörlopp. Bengt har berättat om en lite väl alkoholglad Sölberg – fint uttryckt – som i stort sett varje dag åkte till Köpenhamn och dök upp bakfull på Jägersro dagen efter…

Efter sex år fick Kalle köra sitt första lopp men första segern kom först 1941 då Kalle gjorde ett gästspel hos danske Trygg Levin-Hansen på Solvalla. Hästen hette Gunvig och var ett kallblod!
1942 blev Kalle lärling hos Folke Bengtsson – ur en brödratrio med Sture och Edgar Bengtsson! – på Jägersro. Han och Folke började arbeta som privattränare för Heideholms Stuteri i Vintrie. Tre år senare var Kalle mogen för att bli s k publiktränare, det vill säga starta en egen rörelse.

Det var direktören A M ”Manne” Arnkloo i Malmö som ägde Heideholms Stuteri. Bengt Pettersson berättar om en fantastisk människa som var ofantligt rik. A M Arnkloo hade många hästar i träning hos Kalle och de gjorde mycket affärer där konst ibland var en del av hästuppgörelserna. Vi är i mitten av 40-talet och deras sinne för affärer var väl ibland moraliskt lite ”annorlunda”. Sett med dagens ögon…
Kalle berättade för mig nå’n gång på 60-talet, att man vid ett tillfälle anordnade ett lotteri med en häst i förstapris. Det var bara det att man hade ingen häst. Men det ordnade man geschwindt genom att när man dragit den vinnande lotten meddelade innehavaren att ”du hade väl en jädra otur, hästen dog precis, men självfallet får du tillbaka vad lotten kostade…” Sant? Inte alls omöjligt!

Som utåtriktad personlighet hade Kalle P inga större problem att hitta hästägare och den första stora segern kom 1951 med Dresden i Svensk Uppfödningslöpning, det främsta loppet för tvååringar och faktiskt den enda s k klassiska segern – i Sverige! – för Kalle P.
1961 bröt han en sjuårig svit för Birger Bengtsson och blev champion på Jägersro. En stor dag var det i Danskt Travderby 1962 där han själv vann med Dina Lloyd och brodern Börje var tvåa med stallets andra häst Don Albert. Trea var för övrigt Bertil Jansson med Davy Crocket.
Kalle Pettersson var en stor glädjespridare på stallbacken. Ständigt med en vass kommentar på tungan och 100 rävar bakom varje öra.

En hästägare som inte var riktigt nöjd med Kalles körning i ett lopp, sa efter loppet till honom att ”varför stack du inte undan i sista svängen?!” Kalle blev inte svaret skyldig, ”skulle jag lämnat hästen menar du…”.
På Åby utanför Göteborg råkade Kalle räkna fel över sällsynta tre varv, körde finish ett varv för tidigt. Kommenterade efteråt att ”jag kom litta po komedi”. Han var aldrig svarslös, Kalle Pidder…
Han slutade som tränare 1979 och avled 1990. Han hade runt 600 segrar, det här var långt före ”hyrkuskarnas” (catchdrivers) tid.

Lillebror Börje jobbade som lärling hos Kalle fram till 1964 då han startade upp som sin egen, vann cirka 175 lopp, slutade 1985 och avled 2007. Gamla Jägersrohabitueer minns nog hästar som Silvano, Lito Scott, Prins Nibex, Lep Joy Speedy Rival och Yster.
Han var ute för en traumatisk händelse 1953. Han var uppe i Växjö en söndag då man körde en propagandadag för travsporten. Börje vann det sista loppet som kördes där och skulle egentligen åkt med tre andra personer hem till Malmö. Han hade satt sig i bilen men det blev ”ändrade dispositioner”, som det hette då, och Börje fick ta en annan möjlighet hem.
Det räddade förmodligen hans liv. Den bil han skulle åkt med körde vid Uppåkra Station mellan Lund och Malmö in i ett träd och bilen totalkvaddades. Samtliga tre i bilen dödades, Sydsvenskans hästsportskribent Harald Möller, amatören Lennart Lindoff och fabrikören V. Ambrant.
T

redje Pettersson-brodern John nöjde sig med att vara amatör. Han jobbade på ett verkstadsbolag men deltog också synnerligen aktivt i travsporten. Han tillhörde styrelsen i landets äldsta amatörförening, Skånska Travamatörklubben, och vann själv närmare 20 lopp. Han vann sitt första lopp med Ilford 1967 och den främsta segern tog han 1995 på Bergsåker i Sundsvall då han segrade i Amatör-SM med Happy Friend. John Petterson avled 2003.

Bengt ”Putte” Pettersson, fyllde 77 2020, var den av Kalle Petterssons söner som blev egen tränare sedan pappa gått bort. Han hade varit tre år i USA när Wallner/Lindstedt bildade framgångsrika Continental Stable, vann redan 1979 ett V65-lopp dagen när det första Olympiatravet kördes på Jägersro. Hästen var Marty Håleryd. Han var A-tränare till augusti 2000, slutade köra 2013 och vann cirka 270 lopp på 4.250 starter. Till detta ska läggas 75 segrar när han var verksam på Mariendorf-banan i Berlin.

Bengt tillsammans med Börjes barnbarn Mikael Ravn har varit delaktiga i framtagandet av historien om Bröderna Pettersson på Jägersro som kan läsas i sin helhet med unika bilder i Skånsk Idrotts Historias Årsbok 2020 som ges ut av Idrottsmuseets Vänner i Malmö.

Text: PETER KASTENSSON