{{next.header}}
– Synd att märren förlorade, annars hade jag haft 100 procent. Men hon gick ändå bra som fyra.
Han säger det på sitt vanliga, lite buttra, sätt – men det kommer med värme. För bakom den lite skrovliga ytan finns ett varmt hjärta och en ohygglig massa hästkunskap. Och på lördag försöker han förbättra statistiken med en V75–seger på Halmstad.
Björn, 76 år ung, har hunnit med det mesta som travtränare. Nu tränar han två hästar – båda ägda av ett litet gäng synnerligen välkända Jägersroprofiler – och trivs med tillvaron.
– Jag hade en egen häst också, men den sålde jag. Det här är lagomt, säger han.
Backer T.R har inlett säsongen med två segrar på två starter, Eight Hour med en seger och en fjärdeplats. Men ska sanningen fram så var Eight Hour riktigt bra som fyra, men fick en väldigt tuff uppgift.
Om vi stökar undan lite historia så kallar vi Björn värmlänning även om han ursprungligen är från Eskilstuna. Han hade stora framgångar hemma på Färjestad där han också blev champion. Men världen lockade och det blev 29 år i Italien innan han lämnade – vad han kallat – ett sjunkande skepp. 2014 var han tillbaka i Sverige och har haft sin licens på Jägersro sedan dess.
– Då gick det inte att vara kvar i Italien längre. Och raset hade börjat långt tidigare.
Över 50 år i travsportens tjänst, massor av segrar. Men det måste förstås finnas en favorit.
– Nino Blazing, svarar han snabbt. Det var en fantastisk häst. Han var förstås lite trång i gången, annars hade han vunnit ännu mer.
Nino Blazing vann Svenskt Travderby 1981, men med Stig H Nilsson som kusk. Björn körde själv Dimma som galopperade bort sig sedan en mässingsorkester – för första och sista gången – börjat spela strax innan start. Dimma fick snudd på fnatt, men Björn fick sin Derbyvinnare ändå.
Och när vi snackar Derby så erkänner att han kört sitt livs sämsta lopp just i Svenskt Travderby.
– Det var med Dave Wottle, en otroligt bra häst som aldrig fick visa hur bra han egentligen var. Kroppen höll inte. Men vi mötte Mustard och jag svarade ledningen, vi slutade oplacerade. Det är det sämsta lopp jag någonsin kört.
Och med facit i hand.
– Jag skulle släppt ledningen i samma sekund som Mustad kom fram till oss. Då hade vi varit tvåa.
Om vi nämner att Björn också format en häst som Up And Quick, gjorde elva starter med fem segrar och fem andraplatser för Björn, när han under ett år på väg hem från Italien var privattränare för Ecurie Quick Star i Frankrike, så förstår ni att det är en tränare med erfarenhet.
Nu lever han ett lugnt liv, bor strax utanför Brösarp och har hästarna i Vomb tillsammans med Lars I Nilsson. Björn svänger upp till stallet vid halvåttatiden på morgonen, då är de redan morgonfodrade. Sen tränar han sina båda hästar och pysslar om dem. Hjälper ofta till och kör tillsammans med Lars I Nilsson.
– Det här passar mig perfekt. Dessutom är det en fantastisk anläggning att träna på. Jag har aldrig haft bättre träningsmöjligheter. Där har du nog förklaringen till att hästarna fungerat så bra.
Hur bra är då Eight Hour och Backer TR?
– Det vet jag inte.
Kom ingen nu, med din erfarenhet?
– Den frågan går inte att svara på. Hur bra de är eller hur bra de kommer att bli. Men visst är det två bra hästar.
Och om ägarna kommer stickande med en tredje häst?
– Då måste den vara riktigt, riktigt bra. Annars nobbar jag den.
Ägarna har redan fixat en ny, modern, sulky till Björn. Men när den frågan kommer på tal så muttrar han bara.
– Jag kommer inte att använda den på lördag…
Då startar Eight Hour på V75. Och svaret är på pricken personligheten hos Björn Lindblom. Däremot överraskar han lite när jag undrar om han kört sitt sista lopp.
– Nej, det tror jag inte. Jag är sugen på att köra lite till, men det får bli när jag kan köra i kortärmat.